Fågeln
Struts, (Strutio camelus), är jordens största nu levande fågel. Den tillhör släktet Ratites. Släktet Ratites har ingen kam på bröstbenet och kan således inte flyga. Andra fåglar inom släktet är Emu, Reha, Kassowoar och Kiwi. Strutsen finns vilt bara i Afrika. Den är anpassad till ökenklimat och kan tåla både hetta och kyla ganska bra. Hjärnan är minimal hos struts, ungefär som en valnöt eller något mindre än deras öga. Synen är extremt god, man anser att ett föremål på en tum kan ses på 1,6 kilometers håll. Strutsen kan springa väldigt fort. Mer än 60 km/h har uppmätts. Hannen kan väga mellan 150-200 kg och honan mellan 100-150 kg beroende på ras. Den afrikanska tamstrutsen är lättare än övriga raser. En vuxen fågel har en höjd på 2-2,5 m. Strutsen har som enda fågel bara två tår. Stortån har en knivskarp nagel på 4-5 cm som kan användas till försvar, grävning och att tillreda boet. I strid sparkar strutsen framåt och sparken har samma kraft som en hästspark.

Honan lägger under säsongen mellan 40-60 ägg, vissa kan lägga upp till 100 ägg. Normalt räknar man med ca 20 överlevande kycklingar vid 3 mån ålder. Ägget väger 1-1,5 kg och tar ca 42 dagar att kläcka vid en temperatur av 36,5 grader Celsius. Kycklingen väger ca 700g och växer på 10-12 mån till en vikt av ca 100 kg.

Historia
Strutsen har funnits i nuvarande form på jorden i ca 2 miljoner år. Man har funnit dem på Egyptiska hieroglyfer och i Bibelns bok Job. finns den ståtliga fågeln nämnd.
I modern tid har den farmats i Cap provinsen i Sydafrika (SA) sen 1860-talet. 1910 exporterades från SA 370 000 kg plymer. Då är att märka att endast hannens svarta och vita fjäderdräkt var kommersiellt gångbar. Under 1900-talets början farmades struts även i Mellanöstern, Östafrika, södra Afrika, Australien och Amerika speciellt sydvästra USA.
Handeln med plymer avtog efter 1:a världskriget pga modets växlingar och bilismens frammarsch. Hattarna blev för stora och vindkänsliga. Produktionen fortgick i SA om än i reducerad skala. 1959 formades ett kooperativ med monopolställning, som endast exporterade plymer, kött och hudar. Levande djur och fertila ägg var i lag förbjudna att exportera från SA fram till 1997. 1990 blev Namibia självständigt från SA. De strutsfarmer som då fanns i Namibia kunde exportera levande djur och fertila ägg över hela världen. Stutsuppfödningen tog fart fram för allt i Nordamerika men även i Europa, Södra Afrika, Östafrika, Israel, Australien, Nya Zeeland följt av Asien och Sydamerika. Många länder befinner sig i en övergångsfas mellan slakt och avel, olika långt framskridet beroende på land. Framförallt SA slaktar struts i större skala. I Sverige startade slakten 1997 i begränsad omfattning. Marknaden efterfrågar betydligt större mängder än vad som slaktas.

Strutsuppfödning
Trots att strutsen kommer från ett betydligt varmare klimat än Canadas eller Sveriges anses strutsuppfödning möjlig även i tempererat klimat. Vuxna djur klarar -15C utan problem. Det vanliga är att man vintertid tar in djuren i en isolerad byggnad över natten och rastar dem utomhus på dagen. Kycklingar och unga djur upp till 6 månaders ålder behöver tillsatsvärme. Kycklingarna behöver 35C under värmelampan vid födseln och de som är 6 mån bara några varmgrader.

Unga djur behöver mycket rörelse och motion för att utvecklas normalt. Kycklingar och ungdjur behöver kraftig föda, från 20% protein ner till 14% vid 8 mån ålder. Huvudingrediensen är vanligtvis luzernpellets. Strutsen kan med fördel beta under sommarsäsongen. Den tycker bäst om bredbladiga växter såsom luzern och klöver. Foderomvandlingsförmåga ligger på 2,4:1, dvs 2,4 kg foder ger 1kg tillväxt de första 6 mån och 3,5:1 de första 10 mån. Som jämförelse kan nämnas att nöt har 6:1 och svin 3:1.

Normalt räknar man med en produktion av 20-40 levande kycklingar vid 3 mån ålder. De växer på 10-12 mån till en levande vikt på 90-100 kg. Slaktkroppen väger då ca 55-65 kg, eller 30-40 kg benfritt kött. Detta ger en produktion av ca 600-1600 kg benfritt kött/hona och år. Produktiv livslängd är ca 20 år. Maximal livslängd är ca 80 år. En hanne betjänar normalt 1-3 hönor.

Strutsindustrin
Kommersiell slakt sker i Sydafrika, Zimbabwe, Namibia, och Israel. Numera även Europa, USA och Australien. I Sydafrika slaktas ca 1 000 djur/dag. Där finns en stam på 150- 200 000 moderdjur. Köttet som är rött påminner om nötkött, det är extremt fettfattigt, 2,5% fett och exporteras som gourmetkött över hela världen. Hudarna används till exlusiva skinnarbeten såsom skor, väskor, plånböcker, jackor mm. Det är främst skinnindustrin i Japan och USA som använder dessa skinn. Priserna ligger normalt 3-5 ggr högre än andra skinnprodukter. Plymerna har en begränsad marknad idag. Fjädrarna är fettfria och kan användas till dammvippor i speciellt känsliga sammanhang, såsom dataindustrin mm. Bilindustrin i Sverige och hela världen använder strutsfjädrar till att damma av karossen innan den känsliga lacken sprutas på.

Slutsatser
Strutsproduktion i Sverige har en plats. Våra produktionsförutsättningar är naturligtvis sämre än varmare länders. Detta handikapp delas ju med andra djurslag och kan kanske uppvägas av vår frihet från olika sjukdomar. Fettfattigt kött ligger i tiden. Fjäderfäkött ökar mest av alla köttslag. Huden som har ett speciellt mönster från fjäderpennorna är mjukt och slitstarkt och har en marknad i exklusivare sammanhang.

Marknaden

Strutsnäringen är i en övergångsfas mellan avelsmarknad och slaktmarknad i Sverige idag. Uppbyggnad av stammen sker fortlöpande och slakten har så smått kommit igång. Idag finns ett flertal företag som tar emot slaktfåglar.

Marknaden för strutskött är stor och tillgången är mindre än efterfrågan. De som slaktar är mycket ivriga på att få tag i fler svenska fåglar att slakta. Avsättningen är idag mycket enkel.

Fågeln väger då 90-100 kg. Idag garvas alla strutsskinn i Sverige. De företag som garvar skinnen idag är Tranås Skinnberedning och Karlstad Struts.

Foderfirmorna arbetar kontinuerligt med förbättring av foder. Numera finns det på marknaden ett koncentratfoder som är tänkt att användas som ett komplement till gårdens eget foder. Man kan på det viset komma ner i foderkostnaden. Man kan beräkna en total foderkonsumtion på ca 350 kg upp till tio månader. Därefter 2 kg per dag. Slaktvikten beräknas vara uppnådd vid mellan 10-12 månader.